12 januari
Kärlek, är inget ord jag gillar. Jag kan också säga så mycket att kärlek kan vara svårt att uttrycka och visa. Detta är ett ämne jag aldrig pratar om förutom med mina allra närmaste och ett sånthär inlägg ser ni nog inte inom den närmsta framtiden men i helgen fick jag verkligen mig själv till att tänka på kärlek. Jag öppnade upp mig till en vän och jag tror det hjälpte oss båda, på något konstigt och flippat sätt. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var jag förstod eller vad jag lärde mig efter den pratstunden, bara att det var något bra.

Jag vill känna spänningen oh när spänningen är borta känner jag inget längre.
Jag tror man kan dela bra stunder med en annan person och jag tror starkt på att man ska uppskatta dem, även efter det tagit slut.
Jag får lyckorus när jag ser någon bli kär, som denne vän jag nämnde ovan.
Jag tror kärlek är det svåraste jag vet.

Så, nu är det ute ur hjärnan!
